Ny blogg

Från och med idag bloggar jag på ny adress. Jag ska försöka blicka ut över hela Blekinge, istället för att ha fokus på Karlskrona. Byggnadsvården kommer att få ta mer plats, både för stad och landsbygd.

 

Prenumerera gärna på bloggen, så blir du automatiskt påmind om nya inlägg!

Välkomna till … i Blekinge bygga och bo…

Publicerat i Allt möjligt | Lämna en kommentar

Musikaliskt kulturarv

Apropå insändare.

Jag besökte inte ”Sailet” i år. Jag gjorde nytta på byggnadsvårdslägret istället. Enligt nedanstående insändare hade jag bara blivit irriterad ändå. Jag håller fullständigt med skribenten. Det spelas för lite marschmusik i Karlskrona. Det spelas också för lite musik med svensk text i Sverige. Det spelas för lite svensk folkmusik i Sverige. En restaurang i Uppsala, Åkanten, verkar ha som tema att bara spela bakgrundsmusik med svensk text. Det är en fin idé, både för de svenska gästerna och för de utländska turisterna. Varför skulle man egentligen spela något annat i Sverige? Svenskar är så rädda för det svenska.

Att man i örlogshamnen på Marindagen inte spelar marschmusik, sånger om flottan och om livet till sjöss i allmänhet, t.ex. Evert Taube, är otroligt fantasi- och historielöst. Men så är det väl få sjömän i flottan idag också.

Trevligt med en ”hemvändardag” på Sailet. Strosa omkring, delta i aktiviteter och råka på både släkt och vänner. Men varför alla denna ”moderna” musik? Det skulle förbjudas. Varför inte spela marschmusik vid Marinbasen? Ur högtalarna där hördes allt annat än militärmusik.

På övriga ställen likadant. Varför inte låtar om havet så man verkligen känner att det är ett Sail? Som det nu var var det som vilken marknad som helst.

Inne på Piratområdet buggade piraterna till Loreen med flera – det såg och hördes enbart löjligt ut. Den typen av musik hör man så mycket ändå så det kan vi väl få slippa på ett Sail?

 

 

 Flottans musikkår marscherar på Vallgatan i Karlskrona 1959.

Publicerat i Allt möjligt, Fundering, Insändare, Kulturarv | Lämna en kommentar

Vad som anstår en världsarvsstad

Jag har glömt att publicera en insändare jag skrev i somras. Den var, liksom min reaktion på planerna att bebygga Stakholmen för ett par år sedan, en insändare som egentligen kändes löjlig att skriva, eftersom det som föranledde reaktionen var så löjligt. Men, jag står inte ut med att de som tänker på ett löjligt sätt inte får veta att jag tycker att de tänker på ett löjligt sätt, varför en insändare blir oundviklig.

Blekinge Läns Tidning valde att skriva om halva insändaren och ta bort ett stycke. De omskrivna styckena var kanske inte skrivna i tidningsformat eller så skriver jag för krångligt. Jag vet inte, för jag har inte fått något svar när jag ställt frågan. Dessutom missuppfattade den som skrev om min text två viktiga poänger. Man får helt enkelt akta sig för att skriva insändare och bli intervjuad i tidningen. Man får ofta stå för något man inte skrivit eller sagt.

Att jämföra karlskronapolitikers oförståeliga idéer med politikers lika förvånande förslag i en större stad är tydligen inget för BLT, därav det raderade stycket. Jag tycker dock att det är intressant, att politiker är så lika över landet. Det visar på en utbredd okänsla för vikten av landets och städernas historia, på vikten av att ha bildning och kunna använda den, dvs. att kunna tänka långsiktigt.

Här publicerar jag min insändare i original. Bara för att.

Carl- Göran Svensson (m) säger i BLT 25 juli, angående idén om en skylt på Bryggareberget med texten ”Karlskrona”, lik den i Hollywood, USA, att ”Karlskrona är i behov av ett landmärke, något för turister att minnas. … Ibland måste man som stad våga göra någonting för att utmärka sig på ett eller annat sätt. … När de åker hem kommer de att se skylten och minnas Karlskrona som något speciellt.”.

 Jaha. En skylt ska lösa kommunens problem med knappt märkbar marknadsföring, identitetsproblem och tafatt hantering av stadens historia, potential, stadsmiljö och utbud i olika former? Karlskrona är ett av UNESCO:s världsarv och så finns det de som tycker sig se behovet av en skylt som den i det inte på något sätt eftersträvansvärda Hollywood?

Hur vore det om Karlskrona kommun var stolta över, tog hand om och marknadsförde de unika landmärken som redan finns, historien om örlogsflottan som ligger till grund för stadens existens samt den civila historien som senare gav förutsättningar för utveckling? Hur vore det om man såg till att stadsmiljö, både permanent och för sommaren tillfällig, bilparkering, vägunderlag och farthinder, gästhamnar, en levande skärgård, turistinformation och liknande lämnade positiva intryck hos turisten, istället för dagens många gånger motsatta? Det vore att utmärka sig och skulle kanske ge goda effekter för framtida besök och inflyttning.

Men nej, karlskronabor som lever för dagen och kommunpolitiker som hellre vill göra sig ett namn än göra gott förespråkar ofta sådana här spektakel, som en ”Hollywood-skylt” faktiskt är. Man skulle dock kunna tro att det är ett fenomen förekommande blott i små kommuner, som känner ett behov av att hävda sig, men icke. Det senaste året har jabott i Uppsala, en stad som besitter en för Sverige minst sagt betydande historia. Här finns bl.a. Gamla Upsala, domkyrkan med stort D, Uppsala slott, nordens äldsta universitet med alla dess byggnader, Carl von Linnés och andra akademikers fantastiska avtryck.

I boken ”Att planera för 2000-talet – exemplet Uppsala”, utgiven av Föreningen Vårda Uppsala, läste jag hur även politikerna där vill skapa landmärken – som om de inte redan hade sådana! Slottet och domkyrkans torn syns på långt håll och berättar alltså tidigt om stadens historia. Vi har våra kyrkor och mastkranar. Liksom jag, från kommunens sida, efterfrågar en förbättring och en fördjupning av berättelsen om Karlskrona stad, efterfrågar författarna till denna bok en starkare marknadsföring och tillvaratagande av de landmärken och den historia som redan finns att tillgå i Uppsala, istället för att på lös grund skapa nytt.

Visst kan och bör man inspireras och lära av andra städer men i det här fallet är idén smaklös och onödig. Lägg pengarna på annat. Sverige behöver inte mer utan mindre amerikanisering.

 

Här följer herr Svenssons svar, som kan sammanfattas med ”Go’dag yxskaft”:

Någon medborgare i Karlskrona tyckte att vi skulle sätta upp en skylt med ”Karlskrona”, på Bryggareberget. Skylten skulle likna den som finns i Hollywood i USA. Detta lades ut på en Facebooksida. Jag fick en förfrågan från en journalist om vad jag tyckte om detta förslag. Jag var positiv och är det fortfarande. Det var cirka 350 personer på Facebook som gillade förslaget, precis som jag.

Det inns ingen som påstått att kommunen ska stå för kostnaden. Det kanske är så att näringslivet i Karlskrona vill göra detta – vad vet jag? Det har föreslagits en massa olika idéer om hur vi ska marknadsföra Karlskrona. Självklart ska dessa förslag studeras, tycker jag.

Det finns de som säger: ”Det gaur inte i Karlskrona”. Jag tillhör de som ser positivt på nya idéer. Till alla er på Facebook, som gillar denna idé, tack för alla mejl!

 

En karlskronabo uttryckte sin sympati med förslaget om en skylt, som följer nedan. Han nämner också de avlägsnade oljecisternerna, som tidigare stod till vänster om infartsleden. Vad jag tycker om debatten om dessa och om ”den fula infartsleden”, ska jag återkomma till en annan gång. Det är överhuvudtaget tragiskt att folk, särskilt de inflyttade, inte förstår att Karlskrona inte är och inte ska vara som vilken småstad som helst i Sverige. Men det blir vi, när det byggs gräsliga Scandic-hotell på en tomt som skulle kunna ha varit tillgänglig för alla. När det byggs höghus på Saltö som ser precis ut som andra höghus över hela Sverige. När det byggs radhus på Västerudden som ser ut som byggbaracker och dessutom är lika enkelt byggda som sådana. När det får stå en kebab-vagn dygnet runt på Stortorget, sommartid, och förstöra hela det enorma och historiska intrycket av detta ovanliga torg. När vi har ett ”Sailet” som är som vilken stereotyp stadsfestival i vilken anonym inlandsstad som helst. När det finns önskningar på att bebygga hela handelshamnen, vilket gör att evenemang som ”Sailet” skulle bli svåra att genomföra, ens om staden ville och hade kompetens. Det gör också att halva poängen med att vara ”en stad vid havet” försvinner. Havet förresten, det ser man knappast från Trossö. Havet ligger långt bortom angöringsbojen. Men vad det är för något vet inte många av landkrabborna i Karlskrona. De flesta tror ju att ”angöra” betyder att lägga till/förtöja vid en kaj/brygga. Men det betyder det inte.

Jag tycker inte att man skall hålla på och tramsa om skylten på Bryggarberget. Bygg den nu! För 14 år sedan flyttade jag hit och blev intervjuad av BLT. Då sa jag att ”oljetunnorna måste bort”. Nu är de borta. Tack!

Bygg ett fyrtorn där med en skybar i lykthuset och lite dyrare hotellrum uppe i tornet. Bygg sen en låg tvåvåningsbyggnad som bildar bakgrund till marinan, samt en utomhusscen, nattklubb och hotell. Det är ju en fantastisk plats för en kombinerad kultur- och mötesplats i sydost.

Ändra skyltarna vid E22 till ”Välkommen till staden i havet/Welcome to the city in the sea”. Annars ser ju förstagångsbesökarna bara en McDonalds- och en Statoilskylt.

Hur svårt kan det vara? Sluta tramsa nu och sälj staden till turisterna även vintertid. Nu när euron kommer att krascha så behöver vi ju varenda krona.

 

En annan av stadens medborgare står dock på samma sida som jag i frågan.

Alla vi som bor i Karlskrona vet att vi bor här och vi behöver ingen skylt. Alla som kommer till Karlskrona med tåg vet att de har kommit till just Karlskrona, det är ju slutstationen. Alla som färdas längs infartsleden, antagligen Sveriges längsta och dyraste återvändsgata, hamnar i Karlskrona. Det finns ju inget alternativ.

På engelska kan man kalla det för en dead end. Fast dead end har en annan mindre positiv betydelse, i stil med seglen på vinden. Inte att förväxlas med tomtar på loften.

 

En ”Hollywood-skylt”. Hur lågt kan en stad sjunka? Hur lågt kan en världsarvsstad sjunka? Karlskrona med Kungliga flottan och dess historia: skepps- och varvskonstruktörer och arkitekter av världsklass, kompetenta skeppsbyggare och varvsarbetare, de på många sätt beundransvärda sjöofficerarna och sjömännen, nutida ingenjörer och IT-kunniga inom så många områden, högskolan och flertalet entreprenörer. Vad har all sådan kunnighet med det okunniga Hollywood att göra?

Hur var det nu, vill vi inspirera våra barn och ungdomar till mer kunskap eller mer flams och trams?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Allt möjligt, Insändare, Kulturarv, Politik, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

Årets låda

Något sent vill jag uppmärksamma att tidskriften Hus & Hems återkommande utmärkelse ”Årets hus” har tilldelats en nybyggnation i Blekinge, Hällevik närmare bestämt. Det roliga i detta är att Blekinge uppmärksammas. Själva huset är inte särskilt roligt. Det senare kan dock slå tillbaka på det positiva i att Blekinge är omnämnt…

Visserligen har det ett visst trevligt nytänkande vad gäller planlösningen och vissa trädetaljer i interiör och exteriör är fina, men ja… resten? Den här svarta kompakta plåten som täcker tak och sidor… det känns mer som en modern ekonomibyggnad vid ett reningsverk, än en familjevilla. Jag är inte särskilt imponerad.

Nej, hade jag röstat på några av de andra finalisterna hade det t.ex. blivit det ekologiska huset i Sollentuna: ”En ekologisk villa med många spännande träslag. Ett så kallat ”aktivhus”, det vill säga ett energieffektivt hus som drivs av förnybar energi och är byggt av kretsloppsanpassade material som andas. Fasad i asp.”.

 

Nygammalt i Hjärnarp ser riktigt trevligt ut: ”På tomten låg tidigare ett torp med stall som var i för dåligt skick för att renoveras. Husidén var att bygga upp torpet på ett modernt vis i skånsk stil. Husets väggar är byggda av isolerblock, med en del återanvänt material.”.

 

Liksom Ljus och rymd i Grisslehamn: ”Ett överraskande hus, där den enkla entrén ”lurar” besökaren. Inomhus öppnar sig ett vackert trähus med ljus och rymd. Fönster och dörrar från det lokala snickeriet, köket är platsbyggt och målat med linoljefärg.”.

 

Även Timmerhus med anor på Iggön kan gå an: ”Familjen hämtade en timmerstomme från ett 200-årigt hus, plockade ned stock för stock och byggde nästan helt själva upp sitt nya hus under tre år. Timret är målat med Falu Svart, tak av aluzink.”.

 

Modern tradition i Ängelholm kan få uppskattning för just detta: ”Den gamla sommarstugan revs och gav plats för ”regional modernism”, det vill säga modern arkitektur anpassad till den skånska traditionen. Puts på lecablock med aluminiumfönster och tegeltak. Underhållsfritt hus med fin karaktär.”, men att kalla puts och aluminiumfönster för underhållsfria är ju missvisande… Annars är skåningarna enormt bra på att hålla sig till de skånska traditionella formerna för småhus, när det byggs nytt bland äldre bebyggelse, och det är ju beundransvärt!

 

Jag kan inte påstå att jag hängt med i Hus & Hems tävling under de pågående åren, men det finns en vinnare som jag tycker är fantastisk. Att beskriva mina tankar om det huset och dess potential kräver ett enskilt inlägg, vilket jag återkommer med…

 

Publicerat i Allt möjligt, Arkitektur, Ett hus, Utmärkelse, Vackert OCH modernt | Lämna en kommentar

Vuxenkoloni

Idag beger jag mig till Laholm, i södra Halland, för att i tio dagar delta i ett byggnadsvårdsläger arrangerat av Svenska Byggnadsvårdsföreningen i samarbete med regionala organisationer och aktörer med stöd av länsstyrelser och länsmuseum.

Lägret går ut på att tillsammans med hantverkare göra en insats för en äldre byggnad som behöver restaureras och därmed få insikt i och erfarenhet av olika byggnadstekniker och bygghantverk. Det praktiska arbetet varvas med föredrag och utflykter inom ämnet.

Öster om Laholm, närmare bestämt i Ysby, finns en ryggåsstuga från 1778, kallad Vippentorpet, som behöver ses över – det är det lilla huset, i den halländska skogsbygden, som jag ska lära känna under de kommande dagarna. Jag är mycket förväntansfull!

Byggnadsvård ligger mig mycket varmt om hjärtat – det finns så många skäl till att restaurera och, när det behövs, med värdighet anpassa äldre byggnader och hus till dagens behov istället för att riva dem och bygga nya, nya hus som vi oftast inte få ut lika mycket av, vare sig i funktion eller själ. Lyssna till Göran Gudmundssons program i Sveriges Radios Sommar från 2011, han förklarar det där så bra. Gudmundsson brukar kallas ”Herr Byggnadsvård”, efter det att han startade Gysinge Centrum för Byggnadsvård, någonstans mellan Gävle och Uppsala – ett trevligt utflyktsmål i sig!

Nedan följer tips på filmer och annat, som också kan förklara varför vi är några som känner så starkt för historia, äldre byggnader, människorna som byggt och verkat i dessa hus, på landsbygden och i städerna och varför det är så innerligt viktigt att vi inte gör oss av med dessa, gör oss av med våra förfäder, de har mycket att berätta, som de flesta av oss ännu inte förstått.

Vem älskar Yngve Frej? av Stig ”Slas” Claesson, 1968, roman som också blev film.

Hästmannen

Kokvinnorna

Landet som inte längre är

Förstörelsen av Stockholm

Staden i mitt hjärta

 

 

 

Publicerat i Allt möjligt, Arkitektur, Detalj, Kulturarv, Politik, Utflykt | 2 kommentarer

Dasskultur på Barnens Gård

Jag läser i Blekinge Läns Tidning att Barnens Gård i Karlskrona, strax öster om Lösens kyrka, har haft premiär för en ny attraktion, nämligen ”Dasset”! Leken bygger på att kasta exkrement och urin i form av mjuka figurer ner i dasshålen. Under tiden får man höra en berättelse om Blekinge, skriven av Michael Helgesson på Kulturkompaniet. Det finns flera berättelser att välja på, som utspelar sig på olika håll i Blekinge och under olika tider.

Så länge barnen och föräldrarna verkligen lyssnar till berättelserna tycker jag detta är en fantastisk idé och välkomnar all förmedling av lokalhistoria, till både stora och små, även om man måste ta till kiss- och bajshumor!

Publicerat i Allt möjligt, Händelse, Kulturarv, Verksamhet | Lämna en kommentar

En del kallar det bakåtsträvan

Nedan följer en annonstext som jag tycker går att applicera på mycket, inte bara tapeter. Tänk om fler kunde planera städer, bygga hus, tillverka husgeråd och möbler, verktyg och kläder och se vikten av bildning och utbildning, såsom man gjorde för 200 år sedan. Det var tider det!

Sandberg – Svensk Tapetkonst meddelar följande om sina varor:

”Vi skäms inte för att låna idéer, men de får gärna vara runt tvåhundra år gamla. Vi kan helt enkelt inte låta bli att vurma för de klassiska mönstertraditioner och färgskalor som skapades då. De griper tag i en på ett särskilt sätt och skänker ett rum harmoni och ett nästintill majestätiskt lugn. 

I Sverige har vi ett rikt arv från dessa tider som vi älskar att plocka fram på nytt. Vår inspiration hämtas från stilepoker som Jugend, Karl Johan och den gustavianska tiden. Nordiskt men inte minimalistiskt. I vår tappning gärna med en spännande blandning av gammalt och nytt – men alltid långt bortom flyktiga trender och ihåliga moden.

En del kallar det traditioner. En del kallar det bakåtsträvan. Vi kallar det vårt arv och det är det vi ständigt förvaltar i vår ateljé och produktion. Tyger och tapeter där det historiska perspektivet alltid är närvarande, samtidigt som det också har tolkats utifrån vårt egna färg- och formspråk. Ett givande och tagande där den estetiska känslan alltid sätts i första rummet.”

Publicerat i Allt möjligt, Fundering, Kulturarv | Lämna en kommentar